Jag är så sjukt trött på att bo hemma. Alla går mig på nerverna. Vad man än gör så är det fel. Allt man gör rätt, det är det ingen som ser. När man anstränger sig till tusen så finns det fortfarande något man gör fel. Ni strävar efter att ha perfekta barn, jag kan berätta sanningen för er och det är att det kommer vi inte bli.

Så fort jag har råd kommer jag jaga lägenhet som en idiot. Jag har lessnat på att vänta. Tiden går för fort men i det här fallet går tiden grymt långsamt. Jag vill bort från er. Jag vill börja ett eget liv där ingen klagar på hur jag hänger tvätten. Varför kan ingen jävel ens vara glad att jag hänger den?

SUCK.

ps. gör mig glad och rösta på mig här!
nummer tolv it is.