Det här med vikt. Allt är så fixerat och det mesta man ser är hur man ska gå ner i vikt, dieter hit och metoder dit. Men för oss som vill gå upp i vikt? på något vis känns det mycket svårare. visst, jag kan trycka i mig en McDonalds-meny sju dagar i veckan men jag vill leva hälsosamt. Det är inte kul när min klocka har blivit för stor som jag köpte runt jul. Måste göra typ två nya hål i den. Det är inte kul när alla armband i princip ramlar av. Och jag vill inte bli smalare, jag vill inte. Jag tycker det är sjukt kul att träna, jag gör inte det för att bli smalare eller gå ner i vikt. Jag gör det för att hålla mig i form, och för att möjligtvis bygga lite muskler och gå upp i vikt. Jag vet att jag aldrig kommer bli nöjd. För det blir jag aldrig. Min mage kommer fortfarande alltid att småkrångla och svälla upp ibland för att jag fått i mig för mycket mjölkproteiner eller vad fasiken det är jag inte tål. Och då känner jag mig tjock. Sen tittar jag på mina handleder, ryggen där ryggraden putar ut, och då känner jag mig som benrangel 2009. Det är inte kul, det är inte lätt. Jag har inte dåligt självförtroende, jag är bara arg på vågen som visar för lite.

jag älskar min pojkvän med stort A som får mig att känna mig som världens vackraste