Allting har sina upp och ned gångar. Nu känns det som att det bara går uppför. Upp högt, högt och iväg mot stjärnorna. Det känns overkligt. Efter snart nio månader, och jag kan fortfarande inte fatta att du är min. MIN pojkvän.
Idag hade jag samma känsla som jag hade för nio månader sen. Ni vet den där ny-förälskelsen? Åh det är för underbart. Man blir näst intill tårögd av att bara titta på sin älskling. Jag brukar titta på dig när du inte märker. Det pirrar i magen av minsta beröring och närhet. Varje ord tar man åt sig ända in i själen.
Jag älskar att känna mig "Nykär", få tillbaka det där lilla extra då och då. När det inte känns som en del av vardagen. Något mer speciellt. För kärlek är verkligen speciellt.
Det är så viktigt att uppskatta det man har, ta vara på situationen. Göra det bästa av tiden, helt plötsligt kan allt försvinna och man står ensam kvar.

Det är dags att ta vara på kärleken.
I slutändan har vi bara varandra, och just Det. Kärlek.