Jag läste precis en artikel på aftonbladet om en kvinna som hade fått ARTON (18!!!) missfall, men sedan fick hon äntligen sitt barn. Jag förstår inte hur man orkar. Att ha den viljan att fortsätta försöka få barn efter 18 missfall! Jag är avundsjuk på den här kvinnans ork, att vara så fast besluten vid  tanken "jag ska ha ett barn, jag vill bli mamma". Själv vet jag inte hur många missfall jag skulle klara av. 2? Nej, svårt att sätta sig in i situationen...
Läs artikeln här.