Det är kallt. Det är tomt. Det är för mycket att göra. Jag har sagt det förut, jag säger det igen; dygnet har för få timmar. Allt jag vill är att krypa upp i din trygga famn. Den har en förmåga att ta bort alla problem, alla bekymmer. Då är det bara du, jag, och kärleken. Att vänta tills imorgon känns omöjligt. Det känns för långt borta. Jag tittar på klockan och tänker "går jag nu, hinner jag med bussen". Men bussen kommer få åka utan mig.


you give me butterflies inside